Hej då GMO!

From: ann-charlotte@sotenasbiodlarna.se
To: genteknik@jordbruksverket.se, Helene.Strom@jordbruksverket.se, Staffan.Eklof@jordbruksverket.se, Jackis.Lannek@jordbruksverket.se
Subject: Yttrande rörande ansökan om försöksodling av H7-1
Date: 20 jan 2012 03:12

Göteborg och Bohuslänsbiodlardistrikt är direkt avrådande till försöksodling av H7-1.

Främsta orsaken till detta är att inte råa/livskraftiga växtdelar från H7-1 får förekomma varken som foder eller i livsmedel utan att dess marknadsgodkännande enbart avser produkter framställda av dess betor exempelvis socker, sirap, melass och pulparester.

Vi bifogar till detta yttrande EFSAs sientiffic oppinion om H7-1.

Vi anser att H7-1 inte i nuläget kan odlas i varken sverige eller resten av EU p.g.a att EFSAs sientiffic opinion skriftligen utrycker att inte råa DNA och/eller andra växtdelar än processad sockerbeta från H7-1 får konsumeras av varken människa eller djur.

Ytterligare information om miljömässiga risker behövs rörande H7-1 samt ett inkluderande och beaktande av exempelvis biodlarprodukter som består av råa DNA-sekvenser från H-7-1ans pollen/växtdelar och ett konsumtionstest med rå H7-1 samt därmed en påföljande marknadsansökan och godkännande av den samma rörande andra växtdelar än själva betan krävs innan myndigheterna kan tillåta odling av H7-1.

Hänvisning till till den inledande sammanfattningen av EFSA:

”The scope of yhis application is for food produced from or consisting ingridients produced from sugar beet H7-1 and feed produced from sugar beet H7-1. These products are for example sugar, syrup, dried pulp and molasses.”

Background:

”Thus the scope only includes products produced from sugar beeet H7-1 whith contaion no viable plant parts. Therefore there are no requirementnts for scientific information on environmental risks associated with the adventituous relase or cultivation of sugar beet H7-1.”

Vi anser att det är skrämmande nonchalant av VU att ansöka om försöksodling av H7-1 på 5 orter i det län i sverige som har flest biodlare väl medvetna om både EU-dommen och utformning samt utförande av EFSAS sientiffic opinion.

VU är väl medveten om att inte H7-1 får förekomma i form av dess råa växtdelar i varken livsmedel eller foder, hänvisning till stycke 4.2.1 där man exempelvis anger att marknadsgodkännandet inte avser användning av fermenterad ensilage av H7-1s löv och smådelar av sockerbetan.

Varmed det är direkt olämpligt att sprida ut odlingsplatserna så att fler biodlare riskerar att drabbas av att förekomster av H7-1 gör deras produkter osäljbara enligt lagens mening.

Likaså är VU och myndigheter väl medvetna om att biodlarprodukter består av råa/oprocessade växtdelar samt att bin hyster ett stort intresse för blommande sockerbetor.

Därmed torde godkännande och ansökningar om försöksodling med H7-1 vara omöjligt utan väl tilltagna säkerhetsavstånd och/eller insektsnät över odlingplaterna under blomningsperioderna.

Likaså är det närmast en skandal att inte EFSA anser sig behöva någon vetenskaplig information rörande miljömässiga risker förknippade med ett utsläppande på marknaden eftersom bevisligen biodlarprodukter riskerar att drabbas av att få inblandningar av livskratiga DNA-sekvenser från H7-1ans växtdelar/pollen.

Vi anser att försöksodling av H7-1an inte bör tillåtas p.g.a att förekommster av dess oprocessad DNA från växtdelar och betor inte är tillåtna att förekomma i varken foder eller livsmedel.

Det vore direkt olämpligt och orimmligt att tillåta GMO-odling av en gröda som inte får lov att förekomma i andra producenter och näringars produkter.

Vi anser inte att våra myndigheter har rätt att tillåta en näring att slå undan förutsättningarna för en befintlig näring så som biodlarbranchen.

Förfarandet i att undanta biodlarprodukter från lagar och tillämpningar samt rent vetenskapliga beaktanden är uselt och under all kritik och har pågått länge nog nu.

Rörande H7-1 anser vi inte att tilltagna säkerhetsavstånd om 15 km i enlighet med de vetenskapliga belägg som födosöksstudien ”long bee forage” duger p.g.a att 0-tollerans rörande inblandningar av livskraftiga/råa växtdelar.

Dessutom belägger EFSAs sientiffic opinion (se avsnitt 5) att CP4 EPSPS proteiner utrycks i betydligt högre halter i växtdelarna än i själva betan 0,102-0,307 ppm i växtdelar jämfört med 0,033-0,233 i själva betorna.

Därefter anger EFSA att CP4 EPSPS proteiner förstörs under tillverkningen av de typer av livsmedel som avses exempelvis socker, sirap, m.m och att själva växtdelarna inte omfattas av marknadsgodkännandet varmed inte de påvisbara skillnaderna av förekomster av CP4 EPSPS proteiner inte har någon praktisk betydelse eller behöver beaktas av EFSA.

Vilket i sig är innebär att EFSA inte beaktat biodlarprodukter alls, vilka faktiskt bevisligen består av växtdelar oavsett en vilja av behöriga myndigheter att definiera detekterbar och kvantifierbar GMO i biodlarprodukter som en animalie utan krav om hänsyn till befintligt regelverk eller miljö eller socioekonomiska effekter.

Att konsumtionstesterna är utförda i så låga halter som 5% med enbart processad råvara är inte tillämpbart på biodlarprodukter där de procentuella halterna av en biattraktiv gröda i pollenet kan bli oerhört höga (över 90% för vissa grödor).

De kortvariga födostudierna utan analyser av blod och organ som utfördes på konsumtion av råa sockerbetor av får, ger ingen som helst grund för ett omskrivande av H7-1ans marknadsgodkännande eller kan ansers att omfatta godkännande av konsumtion av råa DNA från H7-1ans växdelar eftersom EFSAs betänkande skriftligen inte omfattar råa DNA från H7-1ans växtdelar samt utrycker gång på gång att samtliga proteiner i princip är förstörda via processen av sockerbetorna innan konsumtion.

Därtill anger EFSA att deras betänkande rörande riskerna med horizontella överföringar av spectinomycin/streptomycin resistent CP4 EPSPS proteiner inte omfattar konsumtion av råa växdelar.

Därpå innehåller H7-1 högre halter av dessa proteiner i växtdelar än i själva betan i sin oprocessade form.

Vi bifogar även denna gång studien med stomipatienterna som denna gång passande nog avhandlar just nämda EPSPS proteiner.

Här beläggs att inte EPSPS proteiner bryts ned i matsmältningsvätsorna så som patentägarnas studier av proteiner i artificiell matsmältningsvätska antyder.

Här anför man att riskbedömningarna borde omprövas eftersom att slutsatsen att EPSPS proteiner inte överlever matsmältningsvätskor baserat på studier med dessa proteiner i artificiell matsmältningsvätska inte är relevant rörande konsumtion av livsmedel/foder innehållande dessa proteiner.

Varmed risken för horizontella överföringar av spectinomycin/sreptomycinresistenta CP4 EPSPS gener till binas lakto/bifidobakterie kultur i honungsblåsan inte ens är övervägd.

Honungsblåsan är därtill skiljd från matsmältningsvätskor och fungerar som en kombination av lagringstank och odlingskammare för binas LAB-flora (lakto/bifidobakterierna).

Alla är väl medvetna om att vi måste minska användningen av antibiotika speciellt rörande livsmedelsproduktionen för att inte i en mycket snar framtid stå utan botemedel mot multiresistenta bakterier.

Vi anser att försiktighetsprincipen borde råda i detta fall, det är högts orimligt att utan studier belägga/anta att eventuella horizontella överföringar av antibiotikaresistenta till LAB-och tarmflora hos människa och djur inte förekommer, alt inte skadar, alt dör ut av sig självt om så skulle ske.

Vi anser att studier kring risker med horizontella överföringar av CP4 EPSPS till LAB och tarmflora måste utföras innan alltför långtgående slutsatser dras baserat på rent teoretiska antaganden och inte verkliga rådande omständigheter. (exempelvis slutsattsen att inte H7-1 växtdelar riskerar att förekomma oprocessat i livsmedel och foder)

Likaså fann man statistiska skillnader i halterna av olika aminosyror i H7-1 i jämnförelse med de konventionella varianterna av sockerbeta.

Man fann skillnader i antalet vita blodkroppar hos försökdjuren redan vid så låga halter som 5% konsumtion av av processad H7-1 pulpa.

Man fann skillnader i vikten av mjälte och hjärna hos men enbart rörande handjuren varmed man ansåg att det förmodligen rymdes inom de statistiskt påvisbara skillnader som finns naturligt.

Detta utan att inleda mera omfattande och/eller långvarigare studier.

Vi/ni har med andra ord ingen aning om hur högre halter än 5% av konsumtion av processad H7-1 påverkar försöksdjur, sett ur längre perspektiv än 9 veckor eller annat än med ett så lågt antal försöksdjur att man inte kan göra några statistiska beräkningar av utfallet.

Med dessa bristfälliga konsumtionstester har behöriga myndigheter låtit sig nöja.

För biodlingens del har samexistensen och hänsynen/inkluderandet varit och är fortsatt obefintligt.

Vi anser att många av myndigheterna exempelvis Livsmedelsverket inte tar frågan på allvar.

H7-1 har alldrig varit godkännd att konsumera i form av dess växtdelar, men oavsett så har inte livsmedelsverket reagerat mot förekomster av råa H7-1 DNA i livsmedel.

Gentekniknämden som skall agera rådgivande organ betänker inte heller dilemmat med effekterna av konsumtion av råa H7-1 DNA eller påverkan på biodlarnäringen.

Därtill har vissa av medlemmarna i gentekniknämden egna ekonomiska och yrkesmässiga intressen i de grödor som de skall vara rådgivande om. (ex Sten Stymne och Cramben)

Likaså har Jordbruksverket upprepat fått våra klagomål om att inte marknadsgodkännandena omfattar konsumtion av råa GMO-DNA men envist oavsett vad som står skrivet i EFSAs sientiffic opinionhävdat att de själva anser/tolkar att marknadsgodkännandena omfattar även pollenet och att fallet om Mon810 närmast var ett undantag och inte som i verkligheten närmast en regel.

När skall ni betänka biodlarna?

När tänker ni beakta biodlingen och dess förutsättningar och risker rörande GMO fullt ut utan medvetna och därtill direkt olagliga untantagstillstånd?

Vi avslutar med att citera ytterligare rader ur EFSAs sientiffic opinion rörande H7-1 för att ytterligare understryka hur ogenomtänkt dess betänkande är rörande biodlarprodukter:

”Sugar and molasses have been shown to be free from DNA and protein. Thus the human exposure to the transgene and its corresponding expressed protein is likly to be very low, if existing at all.”

”However, animals fed with pulp from sugar beet H7-1 will be exposed to the CP4 EPSPS protein.”

”Since the scope of the application does not cover GMO or food and feed containing or consisting of GMO the environmental risk assassment and an environmental monotoring plan mentioned in Articels 5(5) and 17(5) of Regulation (EC) No 1829/2003 are not required. However, the possible transfer of the inserted DNA by transformation and its possible impact have been assessed.”

”Some Member States requested a clarification whether seed, sugar beets or sugar beet material (portions of roots and remnants of leaves) fall under the scope of the application.”

”The scope of this application is for food produced from or containing ingridients produced from sugar beet H7-1 and feed produced from sugar beet H7-1. Thus the scope only includes products produced from sugar beet H7-1 witch contain no viable plant parts. Therefore there are no requirements for sientific information on environmental risk associated with the accidental release or cultivation of sugar beet H7-1.”

Vi vill återigen påtala att riskerna för konsumtion av råa/livskraftiga/oprocessade växtdelar via biodling med H7-1 odling inom födosöksområdena är uppenbar samt att bin och konsumenter av bipollen riskerar att konsumera halter vida överstigande de 5% halterna man undersökt.

Man anger att det finns risk för att djur får i sig CP4 EPSPS proteiner via konsumtion av pulpan, men anger i själva betänkandet att dessa halter är mycket låga.

Likväl är EFSA/myndigheterna och VU väl medvetna om att högst halter av antibiotikaresistent CP4 EPSPS proteiner finns det i oprocessade växtdelar.

Vi anser att EFSA dragit felaktiga slutsattser då de inte anser att det finns något behov av övervakning på miljön p.g.a att H7-1s marknadsgodkännande inte omfattar konsumtion av GMO utan enbart produkter framställda av GMO.

Vi menar att råa/livskraftiga H7-1 DNA påträffas i biodlarprodukter och att EFSAs slutsatts bör omprövas.

Vi anser därtill att det är uppenbart att EFSA inte beaktat eller övervägt effekterna för biodlingen av att släppa ut H7-1 på marknaden samt att miljöövervakning och miljörisker bör beaktas vetenskapligt även rörande dessa former av grödor.

Det är en ren utopi att anta att GMO-grödor inte riskerar att konsumeras i rått tillstånd exempelvis som rörande sockerbeta, bomull, raps m.m eftersom pollen och gener sprider sig oundvikligen via väder och vind, pollinatörer, männskliga misstag e.t.c.

Därför borde alltid miljöövervakning och effekter på miljön betänkas vid alla former av GMO-odlande.

Därtill finns belägg för att pollenkornen hanterade av bina via inglaserande med nektar inte torkar ut utan bibehålls i oförändrat/oförstört skick.

Vi menar att bipollenet kan insamlas och analyseras rörande dess livskraft.

Med stor sannolikhet kan ett bipollenkorn som åtebördas till ett märke av motsvarande art och vara befruktningsdugligt.

Förmodligen skulle GBG-universitet kunna klargöra denna fråga, vilket vi efterfrågar undersökningar av.

Oavsett är bipollen en växtdel som har bibehållna DNA sekvenser och proteiner samt återfinns oprocessade i biodlarprodukter oavsett vad vi definierar detta innehåll som.(ingridiens eller levande GMO)

Därmed har Göterborgs och Bohusläns biodlardistrikt angett våra främsta skäl att avråda till godkännande av försöksodling av H7-1.

Vi är tacksamma för en bekräftelse på att vårt ytttrande inkommet.

H7-1_sugarbeet_opinion_food_feed_efsa[1]

Bio332_04_GMOdigestion[1]

Long_range_foraging_by_honey_bees[1]

—

GMO-Sockerbeta: H7-1
- Herbicidtolerant
- Syngenta Seeds AB
Genetiskt modifierad sockerbeta, Beta vulgaris, H7-1
GMO-sockerbetan H7-1 är tolerant mot herbicider med den verksamma substansen glyfosat

Roundup Ready Sugarbeet
Developed by KWS and Monsanto
H7-1(KM-000H71-4)
Certified Reference Material: AOCS
Proteins: CP4 EPSPS
—

Postat i: *Hej då GMO nätverk, GMO-djurfoder, GMO-grödorna, GMO-sockerbetor Taggat: | GMO, GMO-kontaminering, GMO-sockerbeta