Hej då GMO!

GMO och Biodling

GMO – genetiska modifierade organismer – har en arvsmassa som är ändrad på ett sätt som naturen inte själv kan åstadkomma. Dom är levande och kan reproducera sig själv. Trots industrins alla löften om att GM-grödor skulle leda till en massa samhällsnyttiga produkter finns det i stort sett bara fyra GM-grödor, soja, majs, raps och bomull. Grödorna har två egenskapar, antingen tål de växtgift eller så producerar de insektsgift.

I Sverige finns det för närvarande ingen kommersiell odling av GM-grödor. Däremot förekommer många fältförsök. I Europa är det än så länge bara tillåtet att odla en GM-gröda kommersiellt. Detta är en GM-majs, MON 810, som producerar insektsgift. Flera EU länder (Frankrike, Tyskland, bl.a.) har förbjudit odling av denna majs på grund av miljörisker. Sverige har röstat emot deras rätt till en sådant förbjud, men en stor majoritet av andra EU-länder stödjer dem! Motståndet till GMO inom EU växer och idag finns över 4.500 regioner som har deklarerat sig som GMO-fria.

Problemen med GMO är många.

GMO:
-    Hotar den biologiska mångfalden. Det flesta GM-grödor är manipulerade för att tåla glyfosat/glyfosinat herbicider, som Roundup och Basta. Dessa herbicider tar död på allt växtlighet de kommer i kontakt med. De flesta andra GM-grödor är manipulerade så att dom producerar ett eget insektsgift mot skadeinsekter. Dessa gifter tar död på eller har en negativ påverkan också på andra insekter, t.ex. bin och humlor.

-    Ökar kemikalieberoendet och motverkar omställningen till ett ekologiskt hållbart jordbruk. I USA har GM-majs ökat trefaldigt från  2002 till 2005. Användning av glyfosat herbicider på majs ökade mer än sju gånger. Dessa herbicider är inte biologiskt nedbrytbara och misstänktes redan 1977 vara cancerogena.

-    Kan sprida sig och smitta konventionella och ekologiska odlingar. Det finns flera studier, som visar att pollen från GM majs kan pollinera annan majs på så långt avstånd som 1000 m. Majs (och även raps) har visat sig vara en av det svåraste GM-grödor att stoppa spridning av i naturen. Detta beror på den höga korspollineringstakt och de långa avstånd som majspollen kan transporteras. Samexistens – att odla t.ex. GM-majs och konventionell/ekologisk majs–i närheten av varandra är praktiskt omöjligt, utan att de blandar sig.

-    Kan leda till resistens mot bekämpningsmedel. I USA där GM-grödor har odlats i stor skala i mer än ett decennium, har flera olika sorters ogräs utvecklat resistens mot Roundup (glyfosat). I milliontals hektar finns idag dessa svårbekämpade ogräs, där starkare och giftigare kemikalier måste användas för att ta död på dessa.

-    Släpps ut utan tillräcklig vetenskaplig förståelse för konsekvenser vare sig för naturen eller för människors och djurs hälsa. Det pågår nästan ingen oberoende forskning på risker med GMO, men det som har gjorts har visat att djur som utfodrats med GM-grödor har fått tydliga påverkan på lever, njurar, fertilitet, tillväxt, m.m. Många forskare anser att det på lång sikt finns, ökad risk för flera fall av allergier, förgiftningar, immunförsvarsproblem, cancer, ofruktsamhet och även endokrina störningar. Studier har också visat, att gener kan flytta från en art till en annan. Till exempel kan den GMO-gen i raps, som gör den herbicidresistent flytta sig till bakterier och jäst som lever i bins tarmar.

-    Kan innehålla antibiotikaresistenta markörgener, som riskerar människors och djurs hälsa.

-    Är patenterade, vilket innebär att kemiföretagen som äger patenten tjänar stora pengar på lantbrukarnas bekostnad.

GMO är både oförutsägbara och oåterkalleliga!

Vad innebär allt detta för bin? Inget vet säkert för det finns nästan ingen forskning, men riskerna är tydliga. Bin är beroende av biologisk mångfald och en giftfri natur för att må bra.

Vad innebär detta för biodlarna? På lång sikt, vet ingen. På kort sikt, mycket krångel och stort besvär!

Tyska fallet

Förra året fick biodlaren Karl-Heinz Babloks förstöra 340 kg honung. Den hade spår av pollen från GM-majsen MON 810, som odlats på en statlig försöksstation i närheten. Majsen var bara godkänd för användning som djurfoder. Domstolen i Augsburg menade att honung innehållande pollen från MON 810 inte var tjänlig som människoföda. Domstolen ansåg också att biodlaren Bablok, trots negativa ekonomiska konsekvenser, inte hade rätt att kräva att andra skulle avstå från GMO-odling. Istället var han tvungen att flytta sina bisamhällen, så att de inte kunde flyga på GM-grödor. Enligt domstolen kunde han söka kompensation för kostnader och förluster från odlaren.

Fallet behandlas nu i EU-domstolen. Sveriges regering väntar på beslut, innan de tar ställning till hur liknande fall skall behandlas i Sverige.

Detta är en mycket viktigt fråga, eftersom man nu har börjat odla GM-grödor som är manipulerade att framställa medicin (t.ex. ris som producerar insulin) och industriråvaror som t.ex. stärkelse från potatis och olja från raps. Dessa grödor blir inte godkända som människoföda.

Regelverket i Sverige.

Regeringen  har valt en okritisk inställning till GMO trots att majoriten av Sveriges konsumenter och bönder inte vill ha genmodifierade grödor. Regeringen har skapat ett regelverk för odling av GM-grödor som är det svagaste i Europa. Det garanterar inte konsumenterna möjlighet att välja bort GMO. Regelverket  täcker bara jordbruksföretag och ser bara till de ekonomiska aspekterna.  En hobbygrönsaksodlarna kan odla GM-majs utan någon kontroll. Om en bonde odlar GM-majs och dess pollen sprider sig till KRAV-odlad majs, på en närliggande gård, då är KRAV-bonden nästan rättslös. Han kan ställa GMO-bonden inför rätta. Har denne följt alla regler, då är han inte skyldig att ersätta skadorna. I regelverket står det, att det måste vara minst 50 meter mellan GM-majs och andra konventionellt odlade eller KRAVmajsfält. Majspollen har visat sig kunna spridas upp till flera tusen  meter. Om en bonde planerar att odla GM-grödor, då måste han informera andra jordbruksföretagare, som ligger inom 100 m från det fältet där han ska odla GM-grödor. Detta ska ske senast i november året före sådd. En jordbrukare måste anmäla odling av GM-grödor till Jordbruksverket senast två veckor efter sådd.

Märkningsregel.

EU:s policy, när det gäller GMO är, att det ska vara möjligt för konsumenterna att välja bort GMO om de vill. GMO ska också kunna spåras, så att man kan upptäcka eventuella problem, som tidigare inte varit kända. Om en produkt har GMO-inblandning då ska det anges. Har det varit en oavsiktlig inblandning av GMO, då behöver den inte märkas, om det ligger under 0.9%.  Jordbruksverket och Livsmedelsverket tycks tolka regeln så att all inblandning av  GMO upp till 0.9% inte behöver märkes.

Som svar på en fråga om märkning av honung i fall den visar spår av GMO-pollen från grödor godkända som människoföda, sa en tjänsteman från Jordbruksverket, att ingen märkning behöver göras om inblandning av GMO inte var ’avsiktlig’ och inblandningen inte var högre än 0.9%. Men än så länge är det nolltolerans för inblandning av GMO som inte är godkänd som människoföda, i mat.

Värdering som ligger bakom.

Företag, som äger patent på GMO-utsäde och kemikalier som Roundup, tjänar mycket pengar på dessa. Det är detta som driver utvecklingen. Möjligheten att ta patent på liv ger oerhörd stor makt till företag som mer och mer kontrollerar den mat vi är beroende av. Dessa företag har också tagit patent på många tusen frösorter, som finns i olika genbanker runt om i världen. Genom att göra allmän egendom till privat ägande har de lyckats expropriera kunskap, som miljontals bönder har utvecklat under tusentals år.

Denna girighet och materialism, som kännetecknar vårt moderna samhälle, har resulterat i fantastiska tekniska framsteg, men bara sådana framsteg som det går att tjäna pengar på. Inte framsteg som nödvändigtvis gagnar människan och naturen. Om denna utveckling får fortsätta då hotar vi det ekosystem, som vi är beroende av för vår överlevnad.

090525
daphne.thuvesson@telia.com