Hej då GMO!

Hej

Lite inspiration på ett annat sätt, tillsammans fick vi igenom en motion om GMO fri zon i Västra Götaland på LRFstämman i Väst, mycket knapp majoritet 57 mot 55.

Bifogar motionen

Mycket glada GMO fria hälsningar
Anders Lunneryd

—

LRF för GMO-fri zon

Gentekniken är inte jämförbar med andra förädlingstekniker. Det är endast i GMO-grödorna som man direkt plockat in konstgjorda gensekvenser, det medför effekter i växterna som är unika för GMO-tekniken. En organism kan ha ca 10 miljarder genpar dessa påverkar varandra oavsett var på den långa kedjan dom sitter, man kan alltså inte hugga en gensekvens på ett ställe och sedan veta vilka egenskaper som blir resultatet och med vilka andra gener som de nya generna kommer att interagera med, det är en av förklaringarn till uppkomst av nya allergener som uppstått i t.ex majs och soja med stort lidande och kostsamma tillbakadraganden från marknader som följd.

All annan förädling – även mutationsförädling med radioaktiv strålning, salter eller annan biologisk stress – är beroende av de naturliga processerna i växter eller djur. Dock sker den mesta växtförädlingen fortfarande med traditionell sexuell korsning.

Det som är mycket vanligt och ekonomiskt betydelsefullt idag är användningen av genteknik som ren informationsteknik, alltså att man använder DNA-analys av genetiska markörer för att bekräfta resultatet av korsningar, istället för att behöva vänta på odling i en eller flera generationer. Det finns inga restriktioner för den tekniken inom konventionell eller ekologisk produktion, eftersom den inte innebär några ingrepp i växtens genuppsättning.

Tyvärr finns fortfarande mycket få studier av de speciella förändringar som sker vid GMO-framställning (transformation) och deras hälsoeffekter på djur och människor. Det beror till stor del på att GMO-företagen konsekvent vägrar att ställa material till förfogande för oberoende studier. Men i höstas blev den stora och mycket noggranna österrikiska utfodringsstudien med GMO-majs klar och som visade tydligt negativa effekter på fertiliteten hos möss. (Eftersom man vägrat dem tillgång till material hade forskarna tvingats låta odla upp prover själva på olika ställen i Nordamerika.)För att lansera en ny GMO krävs endast 90 dagars testperiod, för en ny kemikalie eller ett läkemedel krävs det flera år av tester.

Det är möjligen inte teknikens ”fel” att den monopoliserats av ett halvdussin internationella koncerner. Men det är ofrånkomligt. Två faktorer har varit avgörande.

För det första patentlagstiftningen, som gör det möjligt att monopolisera GMO-grödorna helt och hållet. Det var huvudskälet till att de stora kemikoncernerna alls började intressera sig för växtförädling. GMO-tekniken har samma patentskydd som t ex kemikalier eller läkemedel och ger därför helt andra möjligheter till långsiktiga monopolvinster. Ansvaret för detta ligger på västvärldens regeringar som tidigt valde att ge GMO-tekniken en särställning.

Idag har de dominerande GMO-företagen skaffat sig så stora portföljer av patent att ingen annan ens kan fundera på att ta upp konkurrensen. Mellan sig utövar de byteshandel – du får använda mitt patent om jag får använda ditt – men utåt kräver de sanslösa licensavgifter.

För det andra kostnaderna. Man hör fortfarande ofta påståenden om att GMO-teknik skulle vara snabbare, billigare eller effektivare. I verkligeheten är det tvärtom – Vilket bekräftades av Bo Gertsson SW vid vårt seminarie i Vänersborg. GMO-teknik tar längre tid, kostar flera gånger så mycket och kan dessutom bara användas till genetiskt enkla förädlingsmål. Det betyder i praktiken att den bara kan användas av företag som har MYCKET stora finansiella resurser och kan vänta i 15-20 år innan de får avkastning på sina investeringar.

Skillnaden mellan patent och växtförädlarrätt är mycket stor.

Växtförädlarrätt innebär att man har monopol på att mångfaldiga och sälja utsäde, men den ger inga rättigheter till själva det genetiska innehållet i växten. Om förädlare A tar fram en ny sort kan förädlare B köpa en fröpåse på marknaden och använda som utgångspunkt för en egen, förbättrad sort utan tillstånd från eller ersättning till förädlare A. Denna möjlighet att hela tiden bygga på varandras framsteg har varit mycket viktig för växtförädlingens utveckling under 1900-talet.

Patent innebär att man har total kontroll över det patenterade – i fallet GMO-grödor över exempelvis gener, genkonstruktioner, transformationshändelser och förädlingsmetoder. Om förädlare A tar fram en ny sort med GMO-teknik får förädlare B inte göra någonting med den utan tillstånd och ersättning. En GMO-förädlare kan däremot fortfarande fritt använda allt som tagits fram under växtförädlarrätt. Detta är alltså en oerhört starkt incitament för den som kan att använda GMO-tekniken – oavsett om den har några tekniska fördelar eller ej.

Den här utvecklingen har också lett till att skyddsnivån i växtförädlarrätten höjts, men det har framförallt drabbat användarna/bönderna – t ex den licensavgift som nu krävs för att använda eget utsäde från föregående års skörd. Fortfarande gäller att förädlare fritt kan jobba med material under växtförädlarrätt. Och även för bönderna är det fortfarande stor skillnad. GMO-utsäde får du överhuvudtaget inte föröka själv. Företagen har t o m tagit sig rätten att oanmälda komma in på dina fält och ta prover av växande gröda. Internationell patentlagstiftning ger dessutom företagen rätten till en bondes skörd om deras gener finns i partiet om än bara till en bråkdel. Under växtförädlarrätt har du tvärtom alltid en rättighet att föröka eget utsäde, även om företagen för vissa grödor kan begära licensavgift.

Sverige har det svagaste skyddet i Europa för odlare som vill producera utan iblandninga av GMO. Svenskt Sigill förbjuder GMO-användning. Mejerierna och fjäderfäbranschen har policy mot GMO-foder. Och de 16-17 procent av lantbrukarna som har EU-stöd för ekologisk produktion har förbundit sig att varken odla GMO eller använda GMO-foder. Det stora flertalet bönder tackar nej till odling av GMO. Skulle odling komma igång i Sverige så handlar det därför om mycket marginella arealer, troligen främst glyfosat-tålig majs till foder.

Med andra ord är bilden som ofta ges av några få KRAV-producenter som håller resten av jorbruket som gisslan helt uppåt väggarna. Om något är det tvärt om!

Om det var så att GMO-odling kunde bedrivas utan spridningsrisker till omgivningen så skulle man väl kunna diskutera saken. Men dels är det i praktiken omöjligt, och dels har svenska regeringen genom att välja en extremt släpphänt hållning skyfflat nästan hela särhållningsproblemet på den stora majoritet som inte kommer att odla GMO-grödor.

I det läget tycker jag man måste ställa frågan vilka stora fördelar det finns med några få hektar GMO-majs som skulle kunna motivera allt besvär och alla extrakostnader för övriga lantbruket. Att konsumenterna inte direkt står och ropar efter herbicidtolerans vet vi. Det är inte heller några miljövinster. Till och med Jordbruksverket tvingades ju förra året slutleda att herbicidtolerant majs skulle vara negativt för två centrala miljömål, Giftfri miljö och Rikt odlingslandskap. Och vad jag har förstått verkar det inte ens finnas några vidare ekonomiska fördelar i form av ökad avkastning eller billigare växtskydd. Det har varit mycket tyst om resultaten av fältförsöken med herbicidtolerant majs på Öland, som man tänkte sig skulle bevisa de ekonomiska fördelarna. Skulle de mot förmodan finnas försvinner de fort när de Roundup-resistenta ogräsen börjar visa sig, vilket i USA var redan efter fem års GMO-odling.
De fältförsök av GMO-raps som redan finns idag på några platser i landet är en stor fara för hela vallfröodlingen oavsett om den är konventionell eller ekologisk. Det är omöjligt att helt rensa bort rapsfrön ur ett fröparti detta har för Kanadas del lett till att all export av vallfrö till Europa sedan många år tillbaka är stoppad(detta bekräftades av Bo Gertsson SW på seminariet i Vänersborg).
Sverig har betydande konventionella vallfröodlingar, världens största ekologiska (2781 ha). Det vore oerhört om en så för oss bönder lönsam och ökande produktion skulle ryckas ifrån oss pga. några få giriga företag.

Det finns ingen generell toleransnivå på 0,9 procent inblandning. Den gäller enbart när det kan påvisas att inblandingen är”oavsiktlig eller tekniskt oundviklig” EU-förordningen 1829/2003 artikel 12. Dvs. om man har en biodling inom 3-4 km från en GMO-majs så får ej honungen säljas om den inte är märkt för GMO-innehåll (det är tekniskt möjligt att flytta bikupor).Däremot är det helt olagligt att sälja honung som skördats inom det angivna avståndet från t ex en försöksodling av GMO-raps, den är överhuvudtaget inte godkännd för konsumtion inom EU. Pollenallergier är idag en källa till stort lidande och avsevärda kostnader för det svenska samhället.

Det framförs i debatten att vi skulle bli ett litet teknikfientligt hörn av europa om vi inte säger jag till GMO, det resonemanget är helt befängt då matkulturernas supermakter Italien och Frankrike nästan är helt GMO-fria zoner, nästan alla Europeiska länder har stora sådan zoner, om det är ett hörn vi befinner oss så är det defenitivt i det bästa sällskap.

Det framförs också argument om torktåliga växter och växter som tål salt, inga sådana växter har man hittils odlat framgångsrikt och tvivlen på att det går är mycket stora. Det finns däremot redan växter som kan växa på extrema platser men så länge dom inte är patenterbara är dom inte intressanta .

Det gyllene riset med förhöjt vitamininnehåll är hittils en total flopp och odlas i väldigt liten skala. Tanken med det är att man då kan skapa ett samhälle som förvägrar människor att äta en halv deciliter grönsaker om dagen.

Den kanske största faran med denna teknik är dom enorma förväntningar som tillskrivs den och som har lett till att mycket stora samhällsresurser har förbrukats utan att gagna mänskligheten.
Några få multinationella företag har däremot fått otroligt stor makt.

Sammantaget med ovan angivet och att den här tekniken är kraftfullt påverkande, oföutsägbar och oåterkallelig yrkar VästraTunhem Vänersnäs LRF-avelning på

att LRF-Väst arbetar kraftfullt för en GMO-fri zon i Västra Götalands län och Sverige.

Att motionen sänds vidare till riksstämman.

Ordförande Västra Tunhem – Vänersnäs LRF-avdelning             Anders Lunneryd

Postat i: *Hej då GMO motion, *Hej då GMO nätverk, *Hej då GMO nyheter, *Hej då GMO policy, *Hej då GMO politik, GMO-djurfoder, GMO-grödorna, Västra Götalands län Taggat: | *Hej då GMO nätverk, *Hej då GMO nyheter, *Hej då GMO policy, GMO, Västra Götaland